På Andra Sidan Regnbågsbron

R.I.P Vanilla Lace ”Aro"

2014-01-06 till 2015-05-09

Jag vet inte ens vart jag ska börja, det bara gör så fruktansvärt ont att förlora en vän så fort. Min fina Aro, jag trodde vi hade flera år kvar tillsammans men så blev det tyvärr inte. <3 

Igår, lördagen den 9 maj plingar min granna på dörren. Helt tårögd var hon, så jag trodde såklart att det har hänt någonting med hennes familj. Men orden hon sa är inte familj, man eller barn. Utan "Jag såg räven springa iväg med en svart kanin i munnen". Mitt hjärta stannar till, jag förstår direkt att mardrömmen var sann. Jag tog på mig skorna och gick ut till hagarna. Det första jag såg är en skärrad Cia i hagen. Jag vågade inte titta mot Aros och Lunas hage. Men när jag gjorde det såg jag att hagen är både utdragen på ena sidan, taket har ramlat ihop. Luna sitter mitt i hagen och Aro syns inte till. Två sekunder senare stod jag framför hagen och bara grät. Det fanns inget jag kunde göra. Ingenting. Och du var för alltid borta.

Vi hörde ingenting. Inga skrik, inga kaniner som var galna i hagen. Ingenting. Inga pälstussar heller för den delen. Så jag kan enbart hoppas, och jag tror, att det gick fort och att du slapp lida.

Det är tomt utan dig här hemma Aro. Åh vad jag saknar dig och kommer göra det ett bra tag. Det värsta är att det nästan är givet att jag kommer få saknar-dig-massor-känslor på tävlingar. Vilket gör att det inte är så himlans peppande just nu att tävla. Men det är bara att köra på, gå vidare, och när jag saknar dig, ja då får jag sakna dig, sända lite kärlek och släppa taget. Så som dom säger i en fin liten film.

Du fick mig tillbaka till hoppningen och för det är jag dig evigt tacksam. Bilden här nedan visar bland det viktigaste du har lärt mig inom hoppning också. Avslutningsvis vill jag bara säga Tack för allt Aro. Min älskade vän och nallebjörn, du är saknad och evigt älskad.

Jag hoppas att du har det bra på andra sidan regnbågsbron tillsammans med andra saknade vänner. <3