Så nu har jag packat det mesta i alla fall. Det känns bra då jag har varit helt slut idag och sovit drygt 2 timmar på dagen (en del av hjärntröttheten). Så kaninerna har enbart fått vatten och mat idag, det har inte funnits energi till annat. Min tanke att gå på en trevlig fest är såklart bortblåst, jaja, vad ska man göra?
Det här är bara en liten del av min vardag med hjärntrötthet i kombination med hormonsjukdom. Det är svårt, det är oerhört orättvist, men kämpar man på får man det fungera till viss del. Ett helt normalt liv är totalt uteslutet. Allt jag gör planerar jag, jag behöver sova minst 1 timme per dag och 8 timmar på natten för att fungera normalt och äter mediciner som är livsavgörande. Det är flera faktorer som gör mig trött men främst att läsa och koncentrera mig, så att studera tär på krafterna. Det innebär också att vissa dagar får kaninerna noll uppmärksamhet, burarna kanske blir städade en eller två dagar senare än tänkt. Men jag går inte runt och har dåligt samvete för det. För skulle jag göra det skulle det inte fungera alls, för min hälsa går först (så är det när man är kronisk sjuk). Skulle jag ha dåligt samvete så skulle jag behöva sluta med kaninerna på en gång, vilket jag absolut inte vill, utan snarare tvärtom. Dem ger mig så mycket, både struktur i min vardag, som en del av min rehabilitering och allt annat fint som man får från sina djur. Om de bara visste vad de betyder för mig.
Älskade långöron.
 |
| Jag och Blondie - innan sjukdom |
 |
| Jag och Bananen (kullsyskon med Findus och Katla) - Innan sjukdom |
 |
| Jag och Omi - Innan sjukdom |
 |
| Jag och Enjo - Innan sjukdom |
 |
| Jag nästan två år efter operationen och hormonnedsättning, hjärntrötthet och andra hjärnskadesymtom |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar