Jag har är oerhört tacksam mot mig själv. Att jag först och främst vågade på mig att testa dvärgvädurs avel, att jag insåg att jag inte har de burplatser som krävs för att bedriva en sådan avel. Att jag valde att lägga ner den aveln och sälja av det lilla jag hade (förutom Molly) utan att bry mig om vad andra tycker. Det här är min hobby och det ska vara kul, punkt slut. Att jag har valt att ta upp hoppningen igen, för det är något jag brinner för och verkligen älskar. Jag var inte redo förra året som jag trodde (köpte in två kaniner som jag sålde ganska snabbt tyvärr) men att det nu inte hindrat mig för att försöka igen. Jag är så tacksam att jag är ärlig mot mig själv och har valt kaniner som jag tror passar mig, inte vad som ser bäst ut på papper med flest meriter. Att jag tar mig till tävlingarna, att jag orkar med fast jag blir trött och är slut efteråt och dagen efter.
Jag orkar med hoppningen för den ger mig mer än vad den tar.
Sedan är jag oerhört tacksam för alla fina människor som finns inom kaninvärlden både inom utställningen och hoppning. Extra tacksamhet och kärlek till 08 Kaninhopparteam som är helt fantastiska och även flera fina människor inom Stockholms Kaninhoppare och Uppsala Läns kaninhoppare. Och alla andra fina som jag chattar med men aldrig träffar för ni bor helt fel! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar